Det är i vardagen som barns språk utvecklas bäst – både hemma och på förskolan
Det säger språkkonsulten Veli Tuomela som kommer att hjälpa personalen på Segersängs Förskola under några dagar i februari.

Språkutveckling för barn är lätt – men också svårt.
Lätt, eftersom det mesta arbetet sker i vardagen, utan krångliga specialmetoder. Svårt, eftersom det kräver stor medvetenhet i det vardagliga.

– Man kan tillämpa samma sak hemma också. Den enda skillnaden är att det inte är så många barn där, säger Veli Tuomela, språkkonsult.

 Han är regelbundet ute på förskolor och observerar hur personalen arbetar med språket. Ofta skulle man kunna göra mycket mer, tycker han:

– Ofta är personalen hemmablind, man ser inte vad man egentligen gör, och då kan man inte utveckla det arbetet heller, säger han.

Det viktigaste är förstås att tala med barnen. Men man måste också göra det på rätt sätt – med ett rikt språk och på en lagom nivå.

– För svårt blir det inte i förskolan. Men språket kan bli för enkelt, och då utvecklas ju inte barnets språk, säger Veli Tuomela.

Barnen måste också få komma till tals. Undersökningar visar att de vuxna tar upp 70 procent av talutrymmet i förskolan – barnen får dela på 30 procent. Och då är ändå barnen betydligt fler än personalen.

– Och hur ska barnens språk kunna utvecklas om de inte får tillfälle att tala? undrar Veli Tuomela.

Han menar också att det är personalens ansvar att se till att alla barn får träna sitt språk, inte bara de pratglada barnen, som självmant söker samtal med de vuxna.

Språkarbetet på förskolorna är särskilt viktigt när det gäller barn som har ett annat modersmål än svenska. Samma principer gäller då, fast de blir extra betydelsefulla. Ibland kan förskolepersonalen vara de enda vuxna barnet talar svenska med.

Veli Tuomelas fem språkpedagogiska principer

*Språkutrymme. Det finns utrymme för språk i alla rutinsituationer och aktiviteter – fyll utrymmet med så mycket språk som möjligt.

*Upplevelser. Språket utvecklas om ett barn får klä sina upplelvelser i språk.

*Rikt språkbruk. Det är vanligt att förenkla mycket i samtal med barn. Säg ”lägg äppelskrutten i komposthinken” i stället för bara ”lägg den där”.
 
*Språknivå. Om den vuxne ligger lite över barnets språknivå stimuleras och utmanas språkutvecklingen. För enkelt eller för svårt språk är däremot hämmande.

*Begriplighet. Det är lätt att vara övertydlig med kroppspråk, gester och bilder. Fundera över hur begripligt språket i sig är.